Spruuuta

Helt utan förvarning kommer R på jobbet och säger att vi ska ta spruta. NU på engång.
Ni som känner mig vet hur jag är.
Jag började genast känna mig illamående, panikslagen, alldeles leprig. Jag är så feg när det gäller sprutor så att det är ett skämt.

                                                                                                                                 
Jag var nära att fega ur men men tog mig i kragen och gick med.
Stort tack till bästa Mica som höll mig i handen som jag förmodligen klämde sönder.
Jag måste skärpa mig med det här, det gör ju för tusan inte ens särskilt ont!


Nu ska man förhoppnngsvis slippa höstens virus i alla fall.



Trackback
RSS 2.0