En mobil fattigare
Ni missade väl inte den här timmen i Lördags?!
Jag, Linnea och Micke släckte ner ALLT i lägenheten, tände ljus, åt picknick på golvet och spelade kortspel.
Jag tvingade dom att hålla ut hela timmen, rätt mysigt faktiskt. Halv 10 ringer Camilla till mig och frågar om jag har släckt. Det var ju för en timme sen svarar jag kaxigt. Nej det är mellan halv 9 till halv 10. Juste, det var det ja!
Jag som hade stressat järnet och terrat både Linnea och Micke att skynda sig för att vi skulle hinna släcka till prick halv 8, när det egentligen alltså var halv 9. Jag och tider går inte riktigt ihop. Hursom hade vi i alla fall en (nästan) elfri timme.
Vi hade egentligen planerat att ha en lugn kväll men jag hade sådan överenergi (en riktig pain in the as) att vi till slut bestämde oss för att gå ut. Vi bytte ut vattnet till vin och kortspelet till hög musik.
Vi startade på Imperiet där vi mötte upp Mickes jobbarkompisar. Tog sedan en taxi in till Ambassadeur, gaaalet med folk! Skönt att vi slapp stå i kö, annars hade jag utan tvekan vänt på klacken och knatat hem. Det var inte mindre folk inne, man stod som en toastad macka i en lokal utan syre. På något sätt lyckades vi trycka oss fram till schlagergolvet där vi mötte upp Camilla, Emma och en massa andra. Sen var det nonstop dans till 04.00! Bra kväll!
Jag måste bara bli bättre på att känna igen folk. Ska börja memorera ansikten och namn bättre!
Blås upp kinderna och kika in i kameran!
Det berömda smilet ;)
Kvällen slutade inte riktigt lika bra. Min mobil blev snodd! FAAAN!
Det sista jag gör innan jag går ut från Ambassadeur är att titta på klockan. Sedan går vi 300m till Donken för vårt "nattkäk". När jag går ut från donken och sätter mig i taxin inser jag att min mobil är borta. Snabbt som tusan in på donken igen och kolla platserna där vi satt. Ingen mobil i sikte någonstans.
Jag ringer och sms:ar min mobil. Efter 30 000 samtal svarar dom tillslut. Det var inget givande samtal. De svarade och andades högt i telefonen. Jag behöll lugnet och bad dom snällt lämna tillbaka min mobil. Fortfarande bara tunga andningar, mitt utbrott var nu nära men förstod att det inte skulle göra situationen bättre och höll mig fortfarande lugn.
Skickar ett sms att de kan få "hittelön" om de ville vara snälla och lämna tillbaka min mobil.
Fick ett svar där det stod
. If we return your phone sweeti, what can we get from u? Maybe we don't want money...
Jag har nu spärrat min mobil!
För er som fick ett sms om en hemmafest hos mig kanske ni förstår att det var dessa idioter och inte jag. Jag vet att det stavas "kommer" och inte "commer".
Jag börjar tappa tron på människan vid sådana här tillfällen.
Jag, Linnea och Micke släckte ner ALLT i lägenheten, tände ljus, åt picknick på golvet och spelade kortspel.
Jag tvingade dom att hålla ut hela timmen, rätt mysigt faktiskt. Halv 10 ringer Camilla till mig och frågar om jag har släckt. Det var ju för en timme sen svarar jag kaxigt. Nej det är mellan halv 9 till halv 10. Juste, det var det ja!
Jag som hade stressat järnet och terrat både Linnea och Micke att skynda sig för att vi skulle hinna släcka till prick halv 8, när det egentligen alltså var halv 9. Jag och tider går inte riktigt ihop. Hursom hade vi i alla fall en (nästan) elfri timme.
Vi hade egentligen planerat att ha en lugn kväll men jag hade sådan överenergi (en riktig pain in the as) att vi till slut bestämde oss för att gå ut. Vi bytte ut vattnet till vin och kortspelet till hög musik.
Vi startade på Imperiet där vi mötte upp Mickes jobbarkompisar. Tog sedan en taxi in till Ambassadeur, gaaalet med folk! Skönt att vi slapp stå i kö, annars hade jag utan tvekan vänt på klacken och knatat hem. Det var inte mindre folk inne, man stod som en toastad macka i en lokal utan syre. På något sätt lyckades vi trycka oss fram till schlagergolvet där vi mötte upp Camilla, Emma och en massa andra. Sen var det nonstop dans till 04.00! Bra kväll!
Jag måste bara bli bättre på att känna igen folk. Ska börja memorera ansikten och namn bättre!
Blås upp kinderna och kika in i kameran!
Det berömda smilet ;)
Kvällen slutade inte riktigt lika bra. Min mobil blev snodd! FAAAN!
Det sista jag gör innan jag går ut från Ambassadeur är att titta på klockan. Sedan går vi 300m till Donken för vårt "nattkäk". När jag går ut från donken och sätter mig i taxin inser jag att min mobil är borta. Snabbt som tusan in på donken igen och kolla platserna där vi satt. Ingen mobil i sikte någonstans.
Jag ringer och sms:ar min mobil. Efter 30 000 samtal svarar dom tillslut. Det var inget givande samtal. De svarade och andades högt i telefonen. Jag behöll lugnet och bad dom snällt lämna tillbaka min mobil. Fortfarande bara tunga andningar, mitt utbrott var nu nära men förstod att det inte skulle göra situationen bättre och höll mig fortfarande lugn.
Skickar ett sms att de kan få "hittelön" om de ville vara snälla och lämna tillbaka min mobil.
Fick ett svar där det stod
. If we return your phone sweeti, what can we get from u? Maybe we don't want money...
Jag har nu spärrat min mobil!
För er som fick ett sms om en hemmafest hos mig kanske ni förstår att det var dessa idioter och inte jag. Jag vet att det stavas "kommer" och inte "commer".
Jag börjar tappa tron på människan vid sådana här tillfällen.
Kommentarer
Trackback
